|
Inlägg av Corinne Lionbridge i May 16, 2014 6:12:00 GMT 1
Han nickade lite och fortsatte se på andalusiern, Maxi. Den var stor och hade ett maffigt, högt steg, som kännetecknat för de spanska hästarna. Han var påväg att presentera Rascal när hingstens mörka mule dök upp i hans ansikte, i ett desperat försök att nosa på Maxi. "Och det här.. är Rascal", sa Nath samtidigt som han tryckte tillbaka bogen på hingsten som gav honom en blick som närmast kunde beskrivas som förorättad.
|
|
|
St Adams
May 16, 2014 8:40:03 GMT 1
via mobile
Inlägg av daniellemistlake i May 16, 2014 8:40:03 GMT 1
- Vad vacker han är, jag nickar åt den stolta hästen. Efter en stunds tystnad tar jag ett djupt andetag. - Du skulle inte ha lust att följa med ut?
|
|
|
Inlägg av Corinne Lionbridge i May 16, 2014 14:46:37 GMT 1
Nathaniel öppnade munnen för att svara att han tänkt låta Rascal stå inne och vänja sig, men ändrade sig i sista sekunden. "Visst, varför inte? Han behöver göra sig av med lite energi", ett leende skymtades i slutet. "Låt mig bara tränsa honom." Nath drog igen boxdörren och gick iväg ner längs gången till sadelkammaren. Rascal's bruna 'hobbyträns' hängde bredvid de två andra svarta, och han tog bara en kort sekund för att byta till stångbett. När han kom tillbaka var det som att hingsten förstod att dem skulle ut med Maxi och Danielle. Han tog villigt emot bettet och stod sen så stilla han kunde när Nath spände remmarna några hål.
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i May 16, 2014 15:22:23 GMT 1
Jag går fram några steg för att ge Nathaniel plats att ta ut sin häst och väntar sen på att han ska tränsa klart. När jag ser att han är klar går jag före honom ut bakvägen och sitter upp. Maxi är lugn och glad, på ett bra humör kort sagt. - Ska vi rida till skogen eller till sjön? undrar jag.
|
|
|
Inlägg av Azzurra Eastwood i Jun 17, 2014 22:27:21 GMT 1
Är det okej att hoppa in? (:Namn: Callum Dorchester Kön: Kille Gillar: Att vara i stallet (såklart), vara ute i naturen och fotar mer än gärna, Gillar inte: Han gillar inte när människor sviker och ljuger, därför håller han sig mest till djur och natur, de varken ljuger eller sviker. Familj: Callum bodde tillsammans med sin äldre syster, Amaria, och sin mor Elisabeth innan han kom till St Adams. Bakgrund: Callums uppväxt var på många sätt underbar, och på många andra sätt, jobbig. Familjen Dorchester hade ett hästcenter där familjen avlade fram fina tävlingshästar. Självklart blev hästar ett väldigt stort intresse för familjen, men när Callum bara var åtta år hände något tragiskt. Callums far var en framgångsrik fälttävlanryttare. Under en stor tävling gick hans häst omkull efter ett högt hopp. Hästen hade landat fel och tappade balansen. Callums far slog i huvudet väldigt hårt och han dog på plats. Hästen var tvungen att avlivas då den brutit benet på ett sätt så att han inte gick att räddas. Trots den stora sorgen så fortsatte den lilla familjen att driva hästcentret, för det skulle Callums far ha velat. Tack vare hästcentret blev familjen väldigt förmögen då deras hästar är väldigt eftertraktade. I skolan har Callum haft det väldigt tufft. Han har blivit kallad en massa strunt för att han hållt på med hästar. Och när någon plötsligt upptäcker att han är rik blev han bara utnyttjad och lämnad när "kompisarna" tröttnade på honom, eller fått vad de vill ha. Därför har han det svårt att lita på andra. Utseende: Bild Callum är en lång och gänglig ung man. Han är runt 185 centimeter lång. På marken rör han sig ganska osmidigt och är faktiskt lite klumpig. Callum har rött, naturligt hår som han blivit retad för när han var yngre. Han har slående blå ögon och fräknar pryder hans bleka ansikte. Om mig: Callum har som sagt svårt att lita på andra eftersom att han blivit utnyttjad ett flertal gånger. Därför kan det ta tid innan man vinner hans tillit. Han håller sig gärna på sin egen kant men är inte helt socialt kapad. Behöver han prata med någon är han väldigt lätt att prata med. Han skrattar gärna också, men har en väldigt dålig humor enligt många. Övrigt: Callum älskar sin familj väldigt mycket och de, förutom hästarna, är det enda han har. Min häst Namn: Dorchesters Athos Kön: Hingst Ålder: 10 år Ras: Engelskt fullblod Utseende: Bild Athos är en helsvart häst med ett jättelitet stjärn i pannan som knappt syns. Han är 164 centimeter i mankhöjd. Lynne: Athos är ganska lugn när det kommer till ridningen, i alla fall om ryttaren är van. Är ryttaren ovan är det inte helt ovanligt att han passar på att sticka iväg. Nya människor, och hästar är han gärna runt. Där det finns människor finns det ju hästgodis, det vet ju alla! Athos har väldigt smidiga och smäckra steg. Dock kan han bli väldigt nervös i nya omgivningar, och han ogillar att åka transport. Om: Athos är uppfödd på Dorchesters gård och gavs bort till Callum utav hans far som föl, då han tyckte att Callum kunde få en egen häst att ta hand om. Athos och Callum har under åren bildat ett väldigt starkt band som är omöjligt att bryta. Dressyren är deras gemensamma nämnare och passion. Övrigt: Favoritgodiset är söta äpplen.
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i Jun 18, 2014 9:17:24 GMT 1
(Såklart Azzurra)
|
|
|
Inlägg av Azzurra Eastwood i Jun 18, 2014 11:28:01 GMT 1
”Det där gick ju bra”, mumlar Callum mjukt medan han tar av transportskydden av den kolsvarta hästen. Hingsten vill väldigt gärna sträcka på benen en liten stund efter att ha stått stilla i en transport i flera timmar, det vet Callum eftersom han visar sin iver genom att försöka ta sig förbi stången som hindrar honom från att komma ut ur transporten. Callum stryker honom lugnande över halsen. ”Ta det lugnt nu gubben, du ska snart få komma ut”, säger han mjukt. Hingsten lugnar ner sig en aning. Callum fäster det röda grimmskaftet i Athos röda grimma och fäller ner stången. Callum håller hästen i grimman också för att han inte ska få för sig att försöka sticka iväg. Han frustar till och stannar upp på grusplanen och klipper med öronen. Den långa pojken börjar leda runt hästen några meter från transporten. Han sträcker nöjt på halsen när Callum släpper taget om grimman efter ett litet tag och ruskar på sitt stora huvud. ”Cal!” Den rödhårige pojken tittar upp mot sin systers välbekanta röst. Hon har en massa papper i handen som hon inte hade när hon gått från bilen, antagligen scheman och annan nödvändig information. Amaria har också rött hår, även om det är mot det rödblonda hållet istället. Hennes ögon är också blåa och deras ansiktsdag är ganska lika. Vem som helst kunde se att de var syster och bror. Hon hade skrivit in honom på skolan och berättade glatt vilket rum han blivit tilldelad och vart Athos skulle stå. ”Jag kan ta upp dina väskor till ditt rum och sen hjälper jag dig med Athos grejer”, säger hon och tar ut alla Callums väskor. Själv börjar Callum leda hingsten mot stallet. Överallt rörde det på sig. Transporter kom, några ekipage lämnade stallet för en ritt, hästar överallt. Här skulle Callum trivas. ”Här är vårt nya hem”, säger han till Athos som hela tiden klipper med sina öron då han hör en häst gnägga, eller frusta, eller något annat nytt ljud.
Callum leder hingsten mot hans tilldelade box som är ren och fin. Han tar av hästen, sin grimma och hänger den på en krok utanför boxen och går in till sin springare igen som puttar lite på honom. ”Ledsen, har inget gott på mig just nu” säger han och skrattar till när han slänger lite på huvudet innan han vänder sig mot hönätet som var fullt av nät, precis som de hade sagt till skolan att de ville ha när de kommit fram.
”Jag ska låta dig äta ifred nu” säger Callum och skakar på sitt huvud med ett leende. Allt som behövdes för att Athos skulle trivas var lite mat. Han rusar sedan ut mot transporten och bilen igen för att hämta utrustning och diverse saker som tillhör Athos.
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i Jun 18, 2014 21:55:23 GMT 1
(Ledsen om jag dissar dig lite Corinne, men du har inte rollat på evigheter)
När jag leder ut Maxi från stallet och till stallplanen för att sitta upp, kan jag inte undgå att lägga märke till den stora (?) transporten som står på stallplanen. Jag blir stående och märker inte pojken om kommer rusande, vilket naturligtvis, Maxi upptäcker. Jag förstår först inte vad som händer när Maxi verkar blåsa upp som en heliumballong, spänna sig stenhårt, och sen kasta sig iväg innan jag hinner ens märka vad som händer. Snart har han börjat trava runt transporten. Återigen vill jag sjunka genom golvet då det är den andra gången idag han sliter sig. Jag står som förstenad, oförmögen att röra mig. Då upptäcker jag pojken som rusar mot transporten.
|
|
|
Inlägg av Azzurra Eastwood i Jun 19, 2014 13:31:43 GMT 1
Callum har ganska bråttom eftersom han gärna vill ha sakerna i ordning snabbt så att han kan vänja sig vid den nya miljön han befinner sig i. Han är nog amed att inte springa, men ändå tycks hans rörelser gjort så att en häst blivit nervös och slitit sig. En tränsad, vacker andalusier som helt plötsligt går runt hans transport. Han ser sig snabbt omkring och ögonen landar på en tjej som ser väldigt generad ut så han antar att det är hennes häst som slitit sig. Han vänder uppmärksamheten mot hästen som travar runt transporten där Athos tidigare stått. Callum inser att hästen riskerar att trassla in sig i tyglarna som flyger fram och tillbaka. Callum går sakta fram till hästen och sträcker fram sin hand som han knutit en aning och hoppas att hästen ska tro att han har något gott där. "Kom här", säger den långa pojken lugnande medan han närmar sig hästen. Efter mycket om och men får han tag på tyglarna och tar ett fast tag om de så att hästen inte kan slita sig igen. "Såja", mumlar han och stryker väldigt försiktigt över den ståtliga hästens hals och tittar sedan efter tjejen som sett så generad ut. Callum skämdes också. Han visste bättre än att rusa sådär. Det var ju många nya hästar här som inte vant sig vid omgivningarna och en plötslig rörelse kunde få varningsklockorna hos vissa hästar att ringa. "Förlåt om jag skrämde honom, det var verkligen inte med mening", ursäktar sig Callum artigt medan han leder hästen till personen som han tror äger honom och räcker tyglarna till henne.
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i Jun 19, 2014 19:33:33 GMT 1
När jag hör hans ursäkt vet jag först inte vad jag ska svara. Jag står där med en något öppen mun och ett fåraktigt uttryck. "Öh... Jag... Eh...", jag lyckas verkligen inte få fram något svar.
Till slut skärper jag mig och försöker formulera ett ordentligt svar trots att mitt ansikte verkar ha låst sig i det där fåraktiga uttrycket.
"Det var helt och hållet mitt fel. Jag borde kunna hålla koll på min egen häst...", jag slår ner blicken och önskar att marken ska öppnas och sluka mig. Jag tar Maxis tyglar och börjar pilla med hans långa pannlugg, för att ha något att göra.
"Ehm... Jag är ledsen. Jag skulle inte ha låtit honom slita sig sådär...", jag tittar ner i marken. "Jag... Jag borde nog... Öh... Gå någonstans... Eh...", försöker jag. "Någonstans där jag inte förstör allt...", viskar jag så tyst jag kan och hoppas att han inte hör.
|
|
|
Inlägg av laramcfield i Feb 20, 2015 17:34:08 GMT 1
(Hoppas det är okej att jag hoppar in? Vet att ingen skrivit här på evigheter men det vore kanske kul att börja skriva här igen? )Namn: Lara von Essen Kön: Tjej Gillar: Att vara bäst och att få uppmärksamhet Gillar inte: Att vara nummer 2 Familj: Mamma, pappa och sin bulldogg Bakgrund: Lara är ett rikemansbarn som får allt hon pekar på, och hon har tävlat dressyr hela sitt liv Utseende: Medellång, blond, alltid märkeskläder Om mig: Får alltid sin vilja fram, även om hon måste kriga för det Övrigt: Kan verka elak, men har trots allt ett hjärta Min hästNamn: Dressage Dragon Kön: Valack Ålder: 7 år Ras: Hannover Utseende: Mörkbrun med stjärn och strumpor. Stor, maffig, elegant Lynne: Ganska lynnig, men med en duktig ryttare kan han verkligen dansa fram Om: Väldigt mycket häst, ingen nybörjarhäst! Övrigt: Älskar morötter och Laras bulldogg Rosie
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i Feb 21, 2015 20:16:39 GMT 1
(Absolut Lara! Eftersom ingen annan rollar så kan du börja så svarar jag sen xD)
|
|
|
Inlägg av laramcfield i Feb 22, 2015 11:47:48 GMT 1
Transporten rullade äntligen in på gårdsplanen efter en flera timmar lång resa. Lara hoppade ur bilen och sträckte på benen. Hon såg sig nyfiket omkring. Det var en fin gård. Just nu, när alla anlände, var det ett virvarr av hästar, ryttare och transporter. Mitt på stallplanen porlade en fontän som vittnade om lyx och kvalitè. Deras chaufför, Karl trodde hon han hette, smällde igen bildörren på andra sidan bilen och gick för att ta ner rampen på transporten. Lara gick in genom lilla luckan på framsidan för att ta loss sin häst. Snart backade han ut ur transporten med Lara släpande efter sig. Lara sken av stolthet när valacken dansade runt henne med höjd hals och uppblåsta näsborrar. Fina Dragon! - Om du tar honom till stallet anmäler jag dig, sa hennes chaufför kort. Hon nickade och gick mot det som såg ut som en stallbyggnad. Hon hade rätt. St Adams stall var ljus, rymligt och ganska hemtrevligt med en lång rad boxar på båda sidor om gången (?). Hovarna klapprade mot gången när hon ledde in Dragon. Det var tyst i stallet, hon såg ingen annan där. Snart hittade hon Dragons box. Hon ledde in valacken och medan hon ryckte lätt i grimskaftet i ett försök att han inte skulle jazza runt henne började hon ta av honom transportskydden; de fyra benskydden och det tunna fleecetäcket i matchande färger. Till sist drog hon lädergrimman över Dragons nacke och gick ut. Dragon snurrade runt ett varv i boxen, nosade på halmen, tog en klunk vatten, provsmakade på höet nån hade lagt fram och gav ifrån sig en hög och gäll gnäggning som fick hans kropp att skaka. Lara log nöjt. Han verkade trivas. Hennes chaufför dök upp bakom henne. Han räckte henne en bunt papper som hon bläddrade igenom. Det var rum, regler och hennes schema. Hon fick kolla igenom det noggrannare senare. Nu skulle hon hämta Dragons saker, placera dom i sadelkammaren och sen kunde hon ta sina egna väskor och leta reda på sitt rum!
|
|
|
Inlägg av daniellemistlake i Mar 3, 2015 10:33:19 GMT 1
Efter den pinsamma incidenten på stallplanen var det bara skönt att äntligen kunna lämna Maxi att äta sitt hö ifred. Jag gick ut på stallplanen igen och möttes av ett virrvarr av transporter, ryttare, hästar och föräldrar med pälskappor och tweedjackor samt chaufförer och tjänstefolk. Jag letade efter mamma i folkmängden och såg henne snart komma gående mot mig. Hon log stort. - Jag har skrivit in dig nu, gumman! ropade mamma när hon kom närmare. Jag log tillbaka. - Tack, du är bäst. Vi gick tillsammans till huvudbyggnaden för att få mina papper.
|
|
|
Inlägg av laramcfield i Mar 6, 2015 23:35:45 GMT 1
Lara stod mitt i kaoset på stallplanen. Hennes chaufför hade åkt och kvar stod hon med alla sina väskor runt fötterna. Hon kände sig lite vilsen där alldeles ensam, men aldrig i livet att hon visade det för nån. Aningen avundsjuk såg hon på alla föräldrar som hjälpte sina barn att komma tillrätta. Dragons saker var inpackade i sadelkammaren, han själv stod lugnt och tryggt i sin box och nu skulle hon ta hand om sig själv. Hon såg sig omkring. Vart i hela världen skulle hon? En liten stund senare hade hon mot alla odds hittat sitt rum och eftersom att hon verkade vara först valde hon en säng och kastade upp sina väskor på den. Rummet hade ett fönster som vette ut över stallplanen och två sängar (?). Det var ganska hemtrevligt. Med hjälp av en spegel som hängde på ena väggen satte hon upp sitt blonda, plattade hår i en hög hästsvans och slätade till pikètröjan. Hon tog upp mobilen ur fickan och skickade iväg ett meddelande till sin mamma där hon skrev att resan gått bra. Undrar vem hennes rumskompis skulle bli?
|
|